Förutom att jag i ärlighetens namn tycker att Tony Craigg's utställning var ganska lam. Jävligt skickligt och nyskapande och sådär, men kan inte direkt säga att det tilltalar mig varken känslomässigt eller inspirationsmässigt.
Med undantag för en del av hans visning. Hans "målningar" eller snarare teckningar...eller vad man nu vill kalla det, det är oväsentligt. Sjukt snygga iallfall! Blev lite extra fäst vid en bild han hade gjort med ett vardagsrum som motiv.
På långt håll såg det bara ut som någon figur eller skulptur och jag blev bara trött, men när jag närmade mig en aning blev det hela genast mycket intressantare när konturerna av två fåtöljer, en soffa och ett bord började nalkas.
När jag sedan tog ännu ett par steg fram, tappade jag i princip bort konturerna av möblerna och nu var bilden istället bara fylld av massa siffror.
Mäkta skumt, men jävligt imponerande ! Världshistoriens första tredimensionella tvådimensionella bild. Genialiskt och antagligen genomtänkt i decennier.
//Filiph Englund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar