Premiär!

Hej bloggen!

Bättre sent än aldrig, men idag debuterar jag som bloggare. Galet spännande, verkligen!

Då jag som sagt inte har börjar blogga fram tills idag, har jag ju en del att ta igen, men jag tänker börja med dagens aktivitet som var skulpturvandringen i centrum.

Efter att ha rekat och gjort mig bekant med de flest

a skulpturer, som jag förvisso sett tusen gånger tidigare, dock utan närmare fördjupning, så var det dags att "välja". Valet blev också relativt enkelt, eftersom hur jag än försökte tänka ut hur jag kunde pilla ihop något schysst med någon av de alla skulpturerna så återvände mina tankar ständigt till barnet. Ni vet den där ungen som står i regnoverall vid sidan av viskan/busstorget.

Började skissa på den och blev relativt nöjd, men sen hände ju självklart det uppenbara när man sitter utomhus och målar med en bunt med papper, kombinerat med kraftig bris samt en viska(?) en sådär 10m bort. Klart fan att mina skisser blåste i Viskan! Typiskt...

Gjorde om skisserna och påbörjade den mer intressanta delen av uppgiften/provet. Av göra sin egen tappning (om man nu valde det) av skulpturen.

Tänkte igenom lite vad jag kände för skulpturen och jag får lite känslan av längtan, maktlöshet och ensamhet. Som om barnet har tappat bort sin mamma (el. vive versa) och är helt maktlös i jakten på mamman. Detta tänkte jag att man kunde göra något riktigt spännande av och påbörjade brainstormandet och skissandet.

Jag älskar lite mer surrealistiska och psykadeliska bilder och ville även gärna göra denna bild i samma stil, vilket den även, mer eller mindre, kom att bli.

Lägger upp bilden här och förklarar under. (Finsmakare får ursäkta värdelös kvalitét då bild är tagen med mobilkamera)

Orginalskissen är från början vinklad bakifrån barnet, som kollar ut över viskan.

Tänkte att jag kunde göra bilden lite mer lättsam och komiskt, men samtidigt med mer dramatiska inslag.

Barnet sträcker ut armen i hopp om att få tag på den gigantiska slickepinnen på andra sidan, men är helt maktlös och har självklart ingen chans i hela världen att få tag på den, då ett gigantiskt stup (som före detta var viskan) är i vägen.

Har arbetat ganska mycket med kontraster i bilden, t.ex. nästintill svart ner i stupen, vilket verkligen ger känslan av ett djup, vilket dock kan vara ganska svårt när man bara använder sig utav endast en vanlig B-standard penna.

Något jag verkligen blev imponerad av mig själv av i denna bilden är de små sprickorna i berget på barnets sida av stupet, om de nu är möjligt för er att se på den lilla bilden. Råkade av en ren slump komma på hur man gjorde det snyggt, och blev faktiskt nöjd för en gångs skull!

Tycker den blev ganska ball

Fan vad kallt det blev om fingrarna för övrigt... //Filiph Englund